Skogen lyfte hakan

Det var en sån där eftermiddag efter jobbet då det mesta blir fel:

• På bilbesiktningen fick vår lilla sommarbil anmärkning om lampor som inte fungerade och när jag kom fram till affären för att köpa lampor hade de stängt. 
• Det visade sig sen att jag glömt mobiltelefonen på laddning hos Bilprovningen och var tvungen att åka tillbaka. 
• När jag skulle handla fanns inte Coop-kortet i plånboken.
• Parkeringsplatserna var fulla när jag kom hem. 
• Patiensen jag försökte lugna nerverna med gick inte ut.

Jag blev helt slut och varken orkade eller hade någon lust att laga middag. La mig i sängen och slumrade till. På uselt humör.

Men jag hade bestämt innan att jag skulle ut i spåret ...

Uppbringade all viljekraft och pliktkänsla jag hade för att få på träningskläderna och min kropp iväg ut genom dörren. Och tänk, det är som magi: så fort jag kom utomhus och in på stigen genom skogen till elljusspåret fylldes kroppen av välbehag igen! Den där doften av våt jord. Ormbunkar och trädkronor som bildar nästan djungellika miljöer. Rytmen av fötterna mot gruset. Den outtalade gemenskapen mellan oss som kämpar runt.

Bättre humör, bra för hjärtat och lungorna. Tack naturen!

Så vackra, så olika

Ena dagen såg jag den största levande fjäril jag någonsin skådat i vilt tillstånd. Vacker satt den stilla och lät sig snällt fotograferas av min man. Nöjde mig då med att den var väldig och fantastisk, men vet nu att det var en sorgmantel (ett så otroligt poetiskt namn).

Nästa dag fastnade jag på farstukvisten med blicken fäst på de grå regnmolnen. Väldiga och fantastiska på ett helt annat sätt drog de över himlen till ljudet av ett dämpat trummande mot gräsmatta, jordgubbsland och plåttak. Och kvittret. Har aldrig tänkt på att fåglarna sjunger även när det regnar.

Skönheten i naturen kan te sig så olika. Det gäller bara att ta sig tid att stanna upp och se, lyssna, dofta, känna.

Den här helgen gav mig något för alla sinnen.



Jobbet är igång och alla olika aktiviteter på kvällarna har börjat. Några nolldagar den här veckan:
må - 0 min (5 armhävningar)
ti - 15 min skog, elljusspår
on - 0 min (5 armhävningar)
to - 56 min skog, elljusspår
fr - 3 min trädgård
lö - 1 h 20 min skog, trädgård
sö - 30 min trädgård
= 3 h 4 min

Kladdiga framsteg

Nu är jag på gång igen. Tyvärr innebar det även att jag fick ett ovälkommet kvitto på att det går alldeles för lång tid mellan gångerna som färgtuberna används:

Öppnade en koboltblå och klämde ut på paletten. Den visade sig vara helt oanvändbar och stel som en seg plastkorv. Det är straffet en får ta, antar jag ...  

Jag måste skärpa mig, tänkte jag, och målade sen som en besatt. Plötsligt kom idéerna och penseldragen, färgvalen och riktningarna till mig på löpande band. Hamnade nästan i flow!

Jag vill tillbaka dit.

Kanske är det läge att sätta upp ett tyst mål, precis som för träningen. Det är ju så underbart när en lyckas nå dit. (Det där med att ta igen alla alster jag inte åstadkommit i ett antal veckor ligger liksom utanför målet.) Återkommer ...


Stunderna den gångna veckan:
må - 5 min park
ti - 50 min skog, park, elljusspår
on - 37 min skog, elljusspår
to - 3 h 4 min park, trädgård
fr - 5 min park
lö - 1 h 5 min skog, park, elljusspår, trädgård
sö - 38 min skog, elljusspår
= 6 h 24 min

Sommarens träningsmål uppnått

(Det här inlägget trodde jag att jag redan hade publicerat den 13:e, men så verkar alltså inte vara fallet. Måste ha varit förvirrad eller blivit avbruten och glömt bort mig ... Nåja, bättre sent än aldrig.)


Jag gjorde det. Förra (läs förrförra) veckan klarade jag för första gången av att springa (drygt) två hela varv runt elljusspåret! Jag hade satt ett tyst mål för mig själv för sommaren: att orka springa 4 kilometer utan att stanna/gå. Det var nästan den sträcka jag sprang i Indalsledenloppet, så det kändes rimligt. Jämnt och bra. Nu har jag klarat det, med råge!

Och inte bara en gång, två gånger till sen dess! Senast i kväll. Nu är jag på gång! Doften av augustitunga blad och sensommarmark, samt rytmen av mina skor mot grusunderlaget gör underverk för träningssinnet.

Förrförra veckans stunder blev något färre än under semestern, men även det lilla kan ge mycket:
må - 44 min skog, elljusspår
ti - 25 min skog, elljusspår
on - 0 min (5 armhävningar)
to - 45 min skog, elljusspår
fr - 2 min park
lö - 5 h trädgård
sö - 42 min skog, elljusspår
=  7 h 38 min
 
 

En 20-talskväll under äppelträden

I helgen var jag på kalas med 20-talstema. Fantastiskt roligt att försöka få ihop en trovärdig utstyrsel när jag inte har något hår att "leka med"! Kreativiteten kom som ett brev på posten. Det visade sig att med en vanlig virkad silverfärgad scarf kunde oanade effekter uppnås, kompletterat med några lager smink enligt olika instruktioner och bilder på nätet och ett antal vändor till diverse second handbutiker.

Festen blev så himla trevlig och födelsedagsbarnet - för det var ett sånt kalas - hade fixat i ordning sin trädgård med ballonger och silvertråd så det kändes om att vara med i en saga. Känslan förstärktes även av att alla gäster såg ut som gammaldags filmstjärnor.

Äppelträden bugade sig vänligt över oss. De gav skugga i början och mystiskt skimmer i slutet. Jag har aldrig tänkt på att just äppelträd kunde vara så vackra och spännande, men det var de! Grenarna är liksom knotiga på ett sätt som jag inte lagt märke till förut. Och de små äpplena var som sagolika dekorationer i sig. Dessutom var allt ljussatt med ett vackert sken från både ljusslingor i själva träden och lampor på stolpar i trädgården.

Det var magiskt. Tack kära M!

Återanpassningsdags

Med vemod i hjärtat sitter jag nu hemma vid skrivbordet igen, efter att ha flyttat hem från stugan och tre veckors semester i lugnet. Förutom den självklara närvaron av naturen kommer jag att sakna en hel del annat av stuglivet/semesterlivet:

• Att kunna sova tills jag vaknar av fågelsången på morgnarna. 
• Att "duscha" på gräsmattan med hjälp av ljummet vatten i ett porslinstråg och en porslinskanna efter träningspasset.
• Att promenera till utedasset.
• Att känna fötterna mot det väldigt ojämna golvet av breda plankor. Skönt!
• Att bara sitta på förstukvisten och titta på fåglar (vi fick ihop 17 stycken till slut).
• Alla fina fjärilar som flög omkring i krokarna. De syns sällan till annars nuförtiden.
• Att efter joggingturen bara dra av sig alla svettiga kläder och rusa ut i sjön för ett dopp.

Det blir nog stugliv någon helg i augusti också, men det är inte samma sak som att bara låta tiden komma och gå. Den här semestern har varit helt ljuvlig, fantastisk och läkande för alla eventuella själsliga sår du kan tänka dig. Vilket borde betyda att jag är redo för alla utmaningar på jobbet nu.

Tystnaden, grönskan, värmen, lugnet, vinden i träden, informationsfrånvaron. Rekommenderas.

Ett minus var dock att jag inte skapade så mycket. Jag tecknade lite i mitt block, men kom aldrig riktigt igång. Tänker att jag kanske kan få fjutt på kreativiteten nu när tiden blir mer tydligt uppmätt. Eller så kanske inte ...

Stunderna har dock - som jag redan nämnt - varit många, långa och fina. Kanske inte så konstigt, när jag inte har hindrats av arbetsdagar ... De senaste två veckornas resultat:
v 30
må - 2 h skog och sjö
ti - 1 h trädgård och sjö
on - 1 h skog, hav och trädgård
to - 1 h hav och trädgård
fr - 4 h trädgård
lö - 3 h trädgård och sjö
sö - 1 h sjö
= 13 h (nytt rekord igen!) 

v 31
må - 45 min skog och trädgård
ti - 1 h 15 min skog, trädgård och sjö
on - 10 min trädgård
to - 1 h trädgård
fr - 45 min trädgård
lö - 2 h skog, trädgård och sjö
sö - 15 min trädgård
= 6 h 10 min 

Konstaterar att de många stunderna alltså har påverkat mig väldigt positivt. Dessutom är jag rejält nöjd med - och stolt över - att min kondition har ökat i och med de regelbundna joggingturerna. Jag klarar nu av att springa minst 2-3 kilometer utan att stanna! Nu gäller det bara att hålla i detta framöver ...